Sista inlägget

Ja, det här blir nog sista inlägget i denna blogg. Den startades som något som den inte alls blev (en IVF-blogg) och sen har det varit glest mellan inläggen. Jag får nog inse att jag inte är någon blogg-person. Kanske kommer jag tillbaka på ett annat tema men troligast nöjer jag mig med att läsa och följa andras fantastiska bloggar!

Må väl alla ni fina där ute. 💕

Lite av varje

Man kanske blir klokare när man blir äldre. Vid 34 års ålder har jag till slut lärt mig hur jag undviker att få hål i tänderna, och hur jag klarar mig en hel dag i solen utan att bränna mig. Tandborstning morgon och kväll, med extra flourskölj, och solkräm med solskyddsfaktor 50. Så, det var väl inte så svårt.

Men hur man uppfostrar barn på bästa sätt, det vet jag inte om man någonsin lär sig. Att ha en snart 5-åring och en 9 månaders är en utmaning varje dag. 5-åringen är envis, svartsjuk och vill vara självständig. Den lilla har lärt sig att krypa och ställer sig upp mot möbler sedan någon dag. Drar i alla sladdar hon kommer åt, tuggar på allt.

Till de ljusa sidorna hör att båda sover ganska bra just nu. De skrattar tillsammans emellanåt. Allt är förstås precis som det ska vara. Älskade ungar!

Sömn

Sömn är något av en bristvara nu även om lilltjejen sover väldigt bra. Jag minns från sonen att det var samma sak, efter 8-9 månader börjar man vara ganska sliten.

Jag är hos svärföräldrarna och ska faktiskt sova nu. Imorgon är en ny dag.

Som om det inte vore nog med att jag är supertrött och längtar efter min egen säng, jag irriterar mig även på folk som skryter över sina barn på facebook.

Händelserika dagar

Lilla L ålar numera snabbare än blixten och det gäller att vara med, och att stänga dörren till storebrors rum.

Båda barnen har haft, och klarat av vattkoppor. Gick bättre än förväntat faktiskt.

BLW (BLWsidan) funkar fint för lilltjejen. Hon äter bra men ammar fortfarande 6-7 ggr per dag vilket jag bara tycker är fantastiskt. Sonen var så matglad att amningen trappades ner snabbare än jag kanske hade önskat.

Vi kör även lite bebis på pottan (toasits) och ofta kommer det något. Det känns framför allt bra att börja i lugn takt och att hon bara vänjer sig vid att det är en normal rutin.

Rapport från tvåbarnslandet

Här kör vi allt på en gång. Förkylning, första tanden och en spänd väntan på vattkoppor. Storebror har precis genomlidit sina koppor som nu håller på att torka in. Jag gissar att hon för sina framåt nästa helg.

Lilla L är nu 7 månader och 8 dagar. Ganska olik sin bror i nästan alla avseenden. Hon vägrade puréer så vi kör BLW (baby led weaning – googla om du inte vet vad det är), medan storebror glatt tryckte i sig det som erbjöds.

Jag kände första lilla vassa kanten på första tanden precis nu! Två månader senare än storebror.

Krypandet är också på gång. Storebror kröp aldrig utan rullade och rullade och reste sig sen vid 10 månader.

Hon sover bra och har nästan slutat äta på nätterna. Det gjorde inte storebror förrän vid 9 månaders ålder.

Men de har likheter också. Båda har varit väldigt enkla och nöjda bebisar. Och båda är förstås de finaste barn man kan tänka sig!

Melankoli

Vissa dagar känner jag mig låg helt utan anledning. Jag tror att det är hormoner eller nåt. Men såna dagar kan jag inte läsa om sorgliga saker, eller titta på fel saker på TV. Tur att jag har lärt mig med åren att det går över.

Lilla L är snart 6 månader. Ett halvår gick om möjligt ännu snabbare den här gången. Hon växer och utvecklas, men har lös mage sen ett par veckor. Inget att oroa sig för enligt BVC. Ha, som mamma oroar man sig alltid.

Storebror är fortfarande en handfull. Men det blir sakta bättre och han älskar sin lillasyster även om svartsjukan finns där också.

Jag har redan ångest för att börja jobba igen i oktober. Jag vill inte missa saker med mina barn. Jag ska nog fundera ett varv extra på hur jag ska lägga upp det sen.

3 månader om en vecka

Lilla L blir 3 månader om en vecka (ok, 6 dagar) och jag hänger inte riktigt med. Hon ler och kommer snart börja skratta, har de senaste dagarna verkligen börjat utforska rösten och hon växer så det knakar. 6,3 kg fick jag det till på hemmavågen och hon har alltså fördubblat sin födelsevikt nu. Nästan två kurvor över medel, men ändå inte lika knubbig som storebror var. Han vägde lika mycket (och några gram till) när han var 2 månader…

Idag har vi myst, myst, myst här hemma medan storebror och pappa har roat sig på Tom Tits. Humöret på den stora har varit lite lugnare nu när vi har satsat på mycket egen tid med mamma eller pappa. Och snart är helgerna över och vardagslunken kommer infinna sig igen.

Livet känns fint just nu.